nya Tidningen är en gratistidning full med positiva och lokala artiklar från Hultsfreds kommun. Vi delar ut 10 nummer/år till alla hushåll och företag, vi har funnits i över 10 år.

Är du intresserad av annonsplats så är du välkommen att höra av dig till oss. Klicka här för info

2017-09-26

Elsie hjälper andra

Att vårda en anhörig är ofta väldigt ensamt, omsorgen är ständigt pågående och många gånger väldigt slitsamt. Anhörigföreningen och ordföranden Elsie Jönsson gör ett stort arbete för att stötta anhörigvårdare.

Vi träffar Elsie vid huset i Tigerstad utanför Mörlunda.
-Det är Berndts föräldrahem som vi flyttade in i för snart 50 år sedan, förklarar Elsie när hon möter upp oss.
Berndt är Elsies man som gick bort 2012.
-Han blev sjuk 2007, men anhörigvårdare blev jag ett antal år innan då mamma blev sjuk, förklarar Elsie.
Om vi börjar från start så är Elsie född och uppvuxen i Gårdveda så flytten blev inte så lång.
-Men jag utbildade mig runt om i Sverige, jag började i Trelleborg och slutade i Karlstad, till sist var jag utbildad ålderdomshemsföreståndare.
Efter att ha jobbat i Oskarshamn och på Solviken i Målilla blev det så Mörlunda.
-Jag blev föreståndare på ålderdomshemmet, arbetet innebar att man fick göra det mesta, inköp och matsedel till köket, assistera läkaren, terapiverksamhet, byta glödlampor med mera så man fick lösa det mesta.
Elsie förklarar att hon inte var skrivbordsbunden vilket också var positivt för pensionärerna som bodde på hemmet.
-Man fick en jättebra helhetsbild och kom pensionären in på livet. Det gjorde att man kunde hjälpa och stötta på ett annat sätt vilket var en stor fördel. Så är det tyvärr inte idag, man har inte en helhetsbild, och det är ett problem.

STÄNDIGA VIKARIEN

Delvis på grund av att arbetuppgifterna ändrades till att Elsie skulle ha svårare att ha en helhetsbild av den enskilde slutade hon redan 1974.
-Vi hade ju också gården med ungdjursdrift och så fick vi barn, men sedan dess jag har varit den ständige vikarien inom äldreomsorgen ända tills min pension, säger Elsie med ett skratt.
Förutom att vara den ständige vikarien hade Elsie på 80-talet två lite längre vikariat, på Lindgården i Mörlunda och Hemgården i Målilla.
-Jag var också på gymnaiset och arbetade med utbildningen som då hette  social service. Jag har varit runt väldigt mycket i kommunen och känner en massa folk och det är ju positivt när man arbetar med Anhörigföreningen.
Anörigföreningen i Hultsfreds kommun har funnits i runt 10 år, det finns en på Öland, annars är det den enda i Kalmar län.
-Vi jobbar helt ideellt, målet är att ge stöd och råd till medlemmar och andra anhöriga.

KÄNDE MAKTLÖSHET

Elsie blev själv anhörigvårdare då hennes mamma blev sjuk i början av 2000-talet.
-Efterhand blir man mer och mer involverad i vården och omsorgen, sedan är det ju personliga saker som man inte vill att någon annan ska ta hand om, hon blev beroende av mig och till slut kan man inte koppla ifrån utan lever som anhörigvårdare dygnet runt.
Elsie förklarar att hon trots all utbildning och kunskap kände en maktlöshet kring lagar och vart man ska vända sig.
-Det är svårt när även hjärtat blir inblandat, då hade jag önskat att det fanns en Anhörigförening som stöttat mig. Jag förblev ju Anhörigvårdare när sedan Berndt blev sjuk och så småningom kom ju föreningen igång i kommunen.
I en nyframtagen forskning redovisas att anhörigvårdare sparar 181 miljarder åt staten.
-Men de får ju alldeles för dålig stöttning. Mellan kommun och landsting finns det ett glapp, de talar inte samma språk vilket gör det svårare för en anhörig.
-Det borde finnas en koordinator som höll ihop det hela, det blir alldeles för mycket på den anhörige, den ska hålla reda på allt, mediciner, finns annat material hemma, vårdtider och så vidare. Till sist känner man sig som en spindel i ett nät som inte kan komma loss.

VÅGA FRÅGA

Elsie förklarar att det är ju helt naturligt att man vill ta hand om en anhörig.
-Men var går gränsen för när man är hustru/man och vårdare, om man är förälder med ett sjukt barn, var slutar då föräldrarollen, det är lätt att gå in i väggen, det behövs stöttning och då finns vi i Anhörigföreningen.
Elsie är vädligt aktiv, exempelvis har hon en grupp i pingstkyrkan som träffas regelbundet, hon åker till korttidsboendet Hjorten i Hultsfred och sjunger, spelar och fikar, Anhörigföreningen har en rad aktiviteter som du kan se här bredvid.
-Jag tycker om att göra någonting för medmänniskor, det ger sådan glädje tillbaka.
Föreningen fyller en väldigt stor funktion men vill också utvecklas.
-Många tror att det bara är ”gamlingar” som är anhörigvårdare, men det stämmer ju inte. Vi skulle vilja ha in fler yngre, vi kommer under hösten bland annat finnas på Målilla Marknad, Hälsomässan och vara ute på nationella anhörigdagen. Vi hoppas att yngre kommer och pratar, berättar vad de vill att vi ska jobba med i föreningen.
Till sist ger Elsie ett råd till människor som inte vet vad de ska säga till människor i sorg.
-Vi har svårt att prata om känslor, men våga fråga hur någon mår, det finns inga dumma frågor. Du kan få tårar tillbaka, men det är inte för att du frågar, utan för att det är någon som frågar.

Text: Emil Elofsson
Foto: Örjan Karlsson