nya Tidningen är en gratistidning full med positiva och lokala artiklar från Hultsfreds kommun. Vi delar ut 10 nummer/år till alla hushåll och företag, vi har funnits i över 10 år.

Är du intresserad av annonsplats så är du välkommen att höra av dig till oss. Klicka här för info

2022-11-22

Hem till byn, Del 8, Ödhult

I Hultsfreds kommun finns det endast fem orter som har 500 invånare eller mer. Dessa är inte heller några större orter, utan signifikativt för kommunen är att det finns otaliga byar, platser där människor bor och bidrar på sitt sätt till att hela Hultsfreds kommun är levande. I början av året inledde nya Tidningen en resa runt till byar i kommunen, vilka det blir avgörs genom lottning på redaktionen, spännande för oss då vi inte har en aning om vad vi ska skriva om, men det har blivit möten med fantastiska byar och människor. Nu fortsätter vi resan med ett åttonde ”bystopp”

BYN MED TORSDAGSKAFFE

Cirka 6 kilometer söder om Hultsfred, svänger vi av riksvägen och stannar till hos Bengt och Yvonne Karlsson, vi har kommit till Ödhult. Enligt källor omtalas byn första gången 1320 då Birgitta Birgersdotter ärvde Ödhult efter sin mor Ingeborg Bengsdotter. Från 1447, och åtminstone till 1560, innehade Vadstena kloster två gårdar i byn. Idag finns det 11 hus och 18 permanentboende.
- Men det finns många ställen runt omkring också, bland annat Hulta, Ekeberg, Äspedal, Grindrum och Stockshult, säger Bengt.
Bengt har bott i Ödhult i stort sett hela sitt liv.
-Jag kom hit när jag var 3 år från Kallersebo en bit bort, det var många barn i samma ålder när man var liten, vi hittade på mycket skoj.
Han berättar att när han var liten så gick stora vägen rakt igenom byn, men det var långt ifrån så mycket trafik som det dundrar förbi på riksvägen idag.
-Det gick också några tåg om dagen som stannade till här i byn, det fanns två affärer, men de la ner, både Tärnan i Målilla och fiskhandlaren i Ekenäs kom med varor till Ödhult, sedan stannade också Pinos Livs till här, en blå buss med matvaror i.
På gården har Bengt sin verkstad.
- Jag tillbringar mesta tiden i verkstan, jag gillar att pilla och styra, att lösa problem helt enkelt.

UPPFINNARE
Kreativitet råder det ingen brist på och det har blivit en del uppfinningar genom åren.
-Jag byggde en gräsklippare åt smalspårsföreningen, jag hade ingen ritning, jag tog lite material och började svetsa sedan gick den att köra på spåret. Jag har också konstruerat vändplattorna som finns på dressinsträckorna i kommunen, häromdagen ringde de från Vadstena där de också har smalspår, de undrade om jag kunde göra vändplattor åt dem.
Han pysslar också med mopeder och motorcyklar.
-Jag reparerar och hjälper folk, det finns ju inget ställe att få hjälp på.
Vi börjar prata om var intresset kommer ifrån.
-Jag började som ung hos cykelrepatören Nyström i Hultsfred, sedan hade ju brorsan Kent och jag verkstad i Målilla i många år, så jag har alltid gillat att meka, reparera och uppfinna.
Hustrun Yvonne slår sig ned vid köksbordet, hon har i sitt yrkesverksamma liv jobbat som kontorist på Träarbetarnas Fackförbund, hon kom till Ödhult 1980.
-Det är så lugnt och fridfullt här, jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo i ett villaområde i en större ort.

TRÄFFAS PÅ TORSDAGAR

Mats Axelsson sluter upp hemma hos Karlssons.
-Jag bor två hus bort i mitt föräldrahem, när jag var liten fanns affär, post, telestation och järnvägen, jag gick också i skolan här i Ödhult, det fanns 7-8 småjordbruk ganska nära byn därifrån det kom barn till skolan.
Mats har jobbat som elektriker i över 40 år, spelar trumpet och har varit med i Vena Musikkår och Ödhult har alltid varit honom närmast hjärtat.
-Det handlar nog om rötterna, det är säkert inte sämre i andra byar, men det är här man känner sig hemma och kan koppla av.
Vi tar på oss ytterkläderna, tar en kort promenad bort till stationshuset där andra bybor samlats.
Strax bredvid finns en fin rastplats där dressincyklare stannar till på sommarhalvåret på sin resa från Hultsfred till Målilla, men även byborna använder den.
-Sedan cirka 10 år det vår träffpunkt, varje torsdag vid 15 träffas vi där, alla har med sig sin egen kaffekorg. Vi är ju en del äldre och i stället för att sitta ensam hemma och dricka kaffe så syns vi här och pratar om livet både i stort och smått, jättetrevlig, säger Yvonne och övriga bybor nickar instämmande.

FINT STATIONSHUS
Stationshuset fyller 100 år i år, men det syns inga ålderskrämpor, detta mycket tack vare ägarna Hasse och Marie som underhåller och sköter om det på bästa sätt. De har haft huset sedan 1992, kvar finns de gamla fönstren, man kan elda i väntsalen och biljettluckan är bevarad. Det fina stationshuset är av samma modell som stationshusen i Flaten och Hultarp i Hultsfreds kommun, men med den lilla skillnaden att gavlarna är spegelvända i Ödhult. 1922 började byggnaderna byggas vid den tilltänka stationen. I byggnadsväg fanns här ett stationshus, ett ekonomihus, ett avträde, ett godsmagasin och en jordkällare. Idag finns allt kvar på platsen förutom godsmagasinet. Den 5 december samma år öppnas håll- och lastplatsen med postanhalt, 1962 avbemannas stationen och godstrafiken upphör, 10 år senare även persontrafiken, men fram till 1984 åkte tågen förbi innan SJ fattade beslut om att lägga ned persontrafiken på linjen – Växjö-Västervik. Samma år bildades dock föreningen Rädda Smalspåret och två år senare köpte föreningen den 183 kilometer långa järnvägssträckan inklusive mark och stationsbyggnader. 1987 startade man sommartrafik och fortsatte med det fram till 1992. Numer är det dressincyklare som stannar till i Ödhult, något som blivit väldigt populärt senaste åren.

GODA GRANNAR
Utanför stationshuset berättar Bengt gamla historier om Ödhult, om vilka pojkstreck degjorda i unga år, Kaj Lind nickar instämmande och minns historierna. Han bor i Ödhult tillsammans med hustrun Mette.
-Från 1986 till 2008 jobbade jag heltid med mitt företag här i Ödhult, mekanisk bearbetning, svarv och fräsarbete både för små och stora verkstäder. Nu jobbar jag på IKEA i Hultsfred, men har kvar verkstaden och gör en del hobbyarbeten. Ödhult är centralt, nära både till Hultsfred och Målilla, nära till naturen, vi har närheten till mycket, helt enkelt ett perfekt ställe att bo på.
En bit bort står 86-åriga Harras Kallionpää som tagit sig en rask promenad till stationshuset, han kom till Ödhult 1984.
-Jag sökte ett hus och så hamnade jag i Ödhult och det har jag verkligen inte ångrat, jag har fantastiskt bra grannar och det är mycket viktigt.
Vi sätter oss i bilen för att lämna Ödhult, ännu en by i Hultsfreds kommun, fantastiska möten med spännande människor och byarna för verkligen kommunen framåt och det finns en drivkraft, bra symboliserat av ett brev till kommunen som Yvonne Karlsson står bakom. Det handlar om varför inte en gång- och cykelväg färdigställts i samband med det nya vägbygget just utanför Ödhult.
”Hur var tankarna där? Var det ingen som tänkte på den lilla byn? Brevet avslutas ”Kom ihåg, ingenting är omöjligt”.
En avslutning som kan symbolisera de flesta byarna i Hultsfreds kommun. 

Text: Emil Elofsson
Foto:
Örjan Karlsson
På bilden: 
Mats, Yvonne, Sune, Marie, Kaj, Harras, Christina, Ture, Hasse, Bert, Bengt och Kristina samlas vid stationen varje torsdag för en fika.

annonsAnnons