2025-12-19

JULMINNE – TOMTEN

Till julen många förberedelser hörde detta med tomten. Kort sagt innebar det att någon i släktkretsen skulle på självaste julaftonskvällen agera tomte!

Diskussion fördes mellan de vuxna och som barn hölls man helt utanför. Det gällde ju att mystiken och detta med tron på tomten vidmakthölls med alla till buds stående medel.

De allra äldsta generationen som var födda på 1880-talet hade rötterna djupt nedkörda i folkliga föreställningar om det mesta från spöken till lyktgubbar och tomtar. Och berättarrepertoaren tog ibland spjärn mot vad som var för handen rent högtidsmässigt. Detta innebar att när det lackade mot jul så blev det berättelser om tomten och nog rörde det sig mera i riktning mot gårdstomten än den av konstnärinnan Jenny Nyström lanserade jultomten. Den förstnämnde kunde vara snäll och gemytlig men raka motsatsen förekom också.

När vi barn fått en och annan berättelse om tomten i oss trodde vi stenhårt på dess existens. Nu närmade sig julafton snabbare än man kunde ana. Väl framme vid Dopparedagen blev väntan jättelång. Dagen segade sig fram med fasta hållpunkter så som måltider och Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. I Jultomtens verkstad och Tjuren Ferdinand utgjorde alltid favoriterna då som nu!

Allt detta skedde när decembermörkret sakta sänkte sig över Mörlundabygden. När vi nu minst anade det knackade det på dörren. Och där stod tomten med julklappssäck och allt. Efter en bra stund var alla klapparna utdelade och tomten avslutade alltihop med ett rungande GOD JUL! Därefter försvann tomten. Vem var det då? Det kunde man fundera länge på. Men svaret var Tomten naturligtvis……

Peter Danielsson, hembygdskonsulent, Kalmar läns hembygdsförbund